Har kollat på sändningen från Göteborgsvarvet och imponerats av alla kämpar, speciellt de som hann springa i både värmebölja och sen hagel på avenyn. Galet! Älskade intervjun med Isabella Andersson efter loppet. Journalisterna var besvikna och lite missnöjda med hennes resultat, men hon strålade av energi och var så otroligt positiv och härlig att man inte kunde annat än att le när man såg henne. Vilken underbar människa och förebild!

 

Jag ligger i sängen med öppet fönster och bara njuter. Har inte kunnat springa ett steg på snart två veckor och det verkar inte bli bättre trots vilan. Jag känner mig som en skröpplig 90-åring i kroppen, blir omgådd av söta farbrorn med rullator. Men så imorse var några vänner & jag iväg till simhallen, efter bara några längder mjuknande kroppen upp och smärtan nästan försvann. Magiskt.

 

I fredags satt vi ihopkrupna i soffan och såg skräckfilm, Sinister, när plötsligt taklampan rasar ner. Höll på att kissa på mig haha. Hur sjutton kan buntband som suttit helt still i 2 år plötsligt gå av? Vi såg det som ett tecken och brummade iväg till Gävle för att hälsa på vänner resten av helgen - bästa på länge ♡

 

Visst ser det mumsigt ut nedan? Skenet bedrar! Jag försökte göra hallon- & blåbärsremmar och misslyckades totalt. I går försökte jag göra energibars och misslyckades. Smaken var visserligen bra, men konsistensen var långt ifrån godkänd. I kväll försökte jag mig på någon slags bovete-crunch att ha i filen på morgonen. Smaken blev bra, men det blev så knaprigt att jag nästan blev döv att mitt egna tuggande. Dags att lägga kockhatten på hyllan?

 

Tar en paus i mitt försök att fräscha upp soffan & våra fåtöljer, måste höja blodsockret. Hur opraktiskt är det inte att man måste skruva isär hela soffan för att få av klädseln? Ännu mer opraktiskt att klädseln sen inte tvättar och stryker sig själv, nästa gång köper jag en ny.

 

 

I veckan kom äntligen ett brev från ortopeden som ska fixa mina små bråkiga fossingar. Väntetiden på operation är tydligen sex månader, vad hände med vårdgarantin? När jag läste brevet blev jag förväntansfull och glad, Lidingöloppet går nämligen av stapeln om fem månader & tjugoen dagar. Jag är anmäld och ger inte upp förrän fötterna trillar av.

 

Målet har länge varit att göra en Svensk klassiker, sjukdom avbröt visserligen drömmarna, men nu är jag tillbaka. Några hinder finns dock kvar på vägen, tex. att jag inte kan åka skidor haha.

 

I slutet av februari gav jag tjejvasan ett nytt försök. De första kilometrarna lovade jag mig själv att aldrig göra om det. Vi hade en dålig startgrupp och stod mest still i enorma köer av folk och många var griniga eftersom de helt saknade fäste. Det var plusgrader och efter några kilometer började det regna, eftersom jag "fuskvallar" med tejp så innebar det att 30 kilometer stakning stod på schemat. Efter någon mil hade jag lyckats ta mig förbi de värsta köerna och åkningen flöt på förvånansvärt bra. I mål kom jag efter 2 timmar och 44 minuter, utan en droppe blod i pjäxorna. Det är ingen höjdartid, men det gick tillräckligt smärtfritt för att jag ska våga mig på Öppet spår 2014. Är det några av er som ska åka?

 

Tips från coachen är att seeda er om ni ska åka tjejvasan, så att ni inte hamnar bland de sista startgrupperna. Där är det extra trångt, går riktigt långsamt i början och spåren blir såklart mer och mer sönderkörda för varje led.