på andra sidan kameran
Jag vet att någon/några av er tycker det är tråkigt att jag nästan aldrig laddar upp bilder på mig själv. Grejen är att jag har haft en ganska lång period där jag absolut inte trivts i mig själv, att ställa sig framför kameran känns ruskigt obehagligt och därför ganska onödigt. Jag ska träna bort det här larviga självhatet, inte för att göra någon läsare nöjd, men för att må bra. Så länge får ni hålla till godo med en av tre bilder som fotats på mig i år, i superkvalla, typ. Och jag försöker inte fiska komplingar, det spelar ingen roll vad någon säger, det handlar bara om min syn på mig själv. Nu ska jag lägga mig och läsa, hörs imorgon ♡
himlen är oskyldigt blå
I dag är en sådan dag då det känns svårt att blogga, svårt att finna ord. Inga ord känns rätt, men att inte nämna något känns ännu mer fel. I dag har vi sagt farväl till ännu en fin människa. Det känns i hela kroppen, ungefär som efter en alldeles för lång löptur. Så mycket känslor som trängs i ens kropp och som till slut bubblar över. Det är som att livet för en gångs skull stannar upp, man vaknar till och ser allt ur en annan vinkel.
du fattas oss
"Heroinzombie söker man"
Jag gick in på Aftonbladet och bredvid den lilla notisen "Hur du får platt mage - på tio dagar" så fanns en artikel om en "anorektisk" skyltdocka som Gina Tricot använt sig av. Jag klagar inte på artikeln och tänker inte heller diskutera hur stor en skyltdocka bör vara. Jag menar, de har ju stora skyltfönster, varför inte använda skyltdockar i blandade storlekar?
Det som däremot gör mig irriterad är kommentarerna till sådana artiklar. Är det mer okej att klanka ner på de som är "för smala" än de som är "för stora"? Det verkar så, jag har hur många exempel som helst på det från mitt egna liv och från mina vänners liv. Är man smal så tycker tydligen många att det är helt okej att kommentera ens vikt, ha starka åsikter och påpeka hur man bör/inte bör äta - även fast man inte har bett om råd. Är man däremot lite stor, då hålls det minsann tyst (förutom bakom ens rygg).
Tackar man nej till godis eller nej till mat för att man redan har ätit, då ska det trugas och tjatas. Då är alla "oroliga" för en, oavsett vad man har för vikt. Om man istället möler tre pizzor en dag, då ska det daltas och vara helt okej. För att möla tre pizzor är tydligen mycket bättre än att säga nej tack till några godisbitar som man inte tycker om eller inte är sugen på.
Det finns dom som vill och kämpar för att gå upp i vikt, precis som det finns dom som kämpar för att gå ner. Kan vi inte bara försöka sluta med de här kommentarerna, åt båda hållen? Självklart kan man vara genuint orolig över hur någon äter eller inte äter och då ska man såklart inte hålla tyst, men jag tror att 99% av de kommentarerna handlar om något helt annat än oro.
Äsch, jag får inte riktigt ordning på mina tankar. Är bara så less på att höra/läsa kommentarer om hur "äckligt smal" någon är, less på att folk ska lägga sig i hur man ser ut och hur man lever. Om jag någon gång till får höra "Gud vad smal du är, nu får du inte gå ner ett enda gram till" så hoppas jag att jag vågar säga tillbaka "Gud vad tjock du är, nu får du inte gå upp ett enda gram till". Jag ser inte skillnaden.
första april
Biljetterna hem till Uppsala är bokade och jag är faktiskt chockad över min egna reaktion, att jag blev så ledsen att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Hela min utbildning känns som en karusell som snurrar lite för fort. Jag flög ur den och nu känns det nästan omöjligt att hoppa på igen. Jag var sjukskriven och spenderade på tok för mycket tid hemma, trampandes, kände att inget hände.
Visst, jag pluggar en heltids-kurs nu, men den går till största delen att läsa hemifrån. Jag saknar att ha en klass, att ha en riktig vardag och någonstans att gå varje dag. Jag saknar att umgås med människor, få klaga tillsammans och plugga tillsammans. Jag känner mig ensam i Uppsala. Mina gamla klasskamrater är ute på placeringar i andra städer och när de är i Uppsala så har de såklart för det mesta fullt upp.
Jag är trött på att gå på läkarbesök som bara visar att saker inte står helt rätt till, men inte få en förklaring till varför eller vad man kan göra åt det. Jag är trött på att vara konstant trött, på att inte orka göra saker som är roliga. För några dagar sedan var jag ute på en väldigt, väldigt kort och extremt lugn "springtur". Det slutade med att jag spydde på garage-uppfarten. Jag saknar att kunna träna, att våga ta i och att träna just det jag tycker är roligt. Jag saknar den personen som jag var, innan den här soppan drog igång och jag är livrädd att jag aldrig kommer att bli den personen igen.
Och jag är mycket väl medveten om att de små motgångarna jag möter nu är ingenting mot vad jag har gått igenom tidigare och framförallt ingenting mot vad vissa människor måste gå igenom dagligen. Jag är tacksam för att jag, trots allt, fått behålla min plats i skolan. Jag är tacksam för att jag har fått behålla lägenheten som vi trivs i och framförallt för att Nils, och flera vänner, stått ut med mig under den här tiden. Jag har otroligt mycket som jag är tacksam för, men just nu behöver jag få bryta ihop och vara ledsen, så att jag kan resa mig upp igen med ny energi och kämpa vidare.
Visst, jag pluggar en heltids-kurs nu, men den går till största delen att läsa hemifrån. Jag saknar att ha en klass, att ha en riktig vardag och någonstans att gå varje dag. Jag saknar att umgås med människor, få klaga tillsammans och plugga tillsammans. Jag känner mig ensam i Uppsala. Mina gamla klasskamrater är ute på placeringar i andra städer och när de är i Uppsala så har de såklart för det mesta fullt upp.
Jag är trött på att gå på läkarbesök som bara visar att saker inte står helt rätt till, men inte få en förklaring till varför eller vad man kan göra åt det. Jag är trött på att vara konstant trött, på att inte orka göra saker som är roliga. För några dagar sedan var jag ute på en väldigt, väldigt kort och extremt lugn "springtur". Det slutade med att jag spydde på garage-uppfarten. Jag saknar att kunna träna, att våga ta i och att träna just det jag tycker är roligt. Jag saknar den personen som jag var, innan den här soppan drog igång och jag är livrädd att jag aldrig kommer att bli den personen igen.
Och jag är mycket väl medveten om att de små motgångarna jag möter nu är ingenting mot vad jag har gått igenom tidigare och framförallt ingenting mot vad vissa människor måste gå igenom dagligen. Jag är tacksam för att jag, trots allt, fått behålla min plats i skolan. Jag är tacksam för att jag har fått behålla lägenheten som vi trivs i och framförallt för att Nils, och flera vänner, stått ut med mig under den här tiden. Jag har otroligt mycket som jag är tacksam för, men just nu behöver jag få bryta ihop och vara ledsen, så att jag kan resa mig upp igen med ny energi och kämpa vidare.
träningstankar
Åh, vad underbart att logga in på blogg.se och se att hela framsidan är fylld med träningsinspiration. Karin, Katarina, Linn och många andra är där med fina, inspirerande inlägg. Jag vet inte om det bara är runt mig, men träning känns så mycket mer accepterat nu än för några år sen. Förut om jag skrev om träning eller under gymnasiet när man tränade så var det ofta man fick pikar som frågade varför man tränade, att det var ointressant att läsa om osv.
Hela gymnasiet hade jag ångest för mina tendenser till magrutor. För enligt vissa i klassen var det helt okej att påpeka att det inte var fint på tjejer. Undrar om de hade varit lika okej om jag hade påpekat att jag hellre hade dem än deras bilringar? Speciellt att springa var tydligen tabu. Det var tråkigt och något man enbart gjorde för att gå ner i vikt. Berättade man att man sprang eller om de, ve och fasa, råkade se en springa då var man minsann anorektiker.
Det känns så himla skönt att det har förändrats! Samma personer som hånade en för att man sprang, gör det nu själva. Det är så skönt att slippa pikarna och att slippa försöka hålla tyst om att man faktiskt älskar träning. HURRA för ett lyckligare Sverige. För ja, jag är helt övertygad om att man blir lyckligare av att träna.
Hela gymnasiet hade jag ångest för mina tendenser till magrutor. För enligt vissa i klassen var det helt okej att påpeka att det inte var fint på tjejer. Undrar om de hade varit lika okej om jag hade påpekat att jag hellre hade dem än deras bilringar? Speciellt att springa var tydligen tabu. Det var tråkigt och något man enbart gjorde för att gå ner i vikt. Berättade man att man sprang eller om de, ve och fasa, råkade se en springa då var man minsann anorektiker.
Det känns så himla skönt att det har förändrats! Samma personer som hånade en för att man sprang, gör det nu själva. Det är så skönt att slippa pikarna och att slippa försöka hålla tyst om att man faktiskt älskar träning. HURRA för ett lyckligare Sverige. För ja, jag är helt övertygad om att man blir lyckligare av att träna.
OBS! Ser designen konstig ut? Tryck Ctrl/Cmd + R
smycken & sånt
Jag har lagt ut några annonser på min tradera, bl.a. skorna som jag skrev om tidigare. Funderar på vilka grejer jag ska lägga ut här på bloggen. Hur känner ni för smycken? Jag använder nästan aldrig smycken, men har ändå köpt några fina nyligen som bara ligger och vilar. Finns det något intresse för dem? Eller vill ni enbart ha kläder? Något annat? Det finns mycket i mina gömmor :'D
Nyårslöften
Vart jag än går så tjatar folk om nyårslöften, att de ska sluta äta godis, sluta äta kolhydrater, sluta äta fett, sluta sitta vid datorn, sluta se på TV, sluta, sluta, sluta. På Maxi står smala kvinnor och läser om hur de ska gå ner 7kg på 3veckor. De fyller vagnen med nutriluett och loka, för den här gången ska det minsann fungera - precis som de antagligen sagt alla andra första januari.
Jag har aldrig haft nyårslöften. Vill jag förändra något, så vill jag göra det nu. Jag ser ingen anledning till att skjuta på det. Där med inte sagt att jag är emot nyårslöften, jag tror bara inte att det är den rätta vägen för alla. Får nyårslöften dig motiverad och får dig att nå dina mål, så go for it. Personligen tror jag snarare på att sätta upp mål och att inte förbjuda sig saker. Skulle jag förbjuda mig själv att äta choklad, så skulle jag inte vilja äta något annat än just choklad.
Jag tycker att alla borde ha som mål att må bra. Lägger man lite tid då och då på att fundera på vad det är som får en att må bra, så hittar man snart en hälsosam livsstil som man kan leva med. Det är nog inte många som mår bra av att helt plötsligt öka träningen med 1000%, förbjuda sig massa livsmedel som kroppen snart kommer att crava och på det hela såklart plugga mer, städa oftare, bli en bättre vän, fota mer och ta en kurs i matlagning.
Försök hitta en livsstil som får dig att må bra och bli inte arg på dig själv när du inte kan hålla dina hårda nyårslöften. Du är långt ifrån ensam om att redan ha brutit dem. Jag tänker må bra i år. Jag tänker äta god och bra mat, jag tänker njuta av godis eller vad jag nu blir sugen på, när jag känner för det. Jag kommer att träna sådant jag tycker är kul. Jag kommer att fokusera på att må bra. Det hoppas jag att ni också ska göra. Så länge äter jag en kaka om dagen, för att väga upp för alla de som inte längre får :'D Gott nytt år!
Jag har aldrig haft nyårslöften. Vill jag förändra något, så vill jag göra det nu. Jag ser ingen anledning till att skjuta på det. Där med inte sagt att jag är emot nyårslöften, jag tror bara inte att det är den rätta vägen för alla. Får nyårslöften dig motiverad och får dig att nå dina mål, så go for it. Personligen tror jag snarare på att sätta upp mål och att inte förbjuda sig saker. Skulle jag förbjuda mig själv att äta choklad, så skulle jag inte vilja äta något annat än just choklad.
Jag tycker att alla borde ha som mål att må bra. Lägger man lite tid då och då på att fundera på vad det är som får en att må bra, så hittar man snart en hälsosam livsstil som man kan leva med. Det är nog inte många som mår bra av att helt plötsligt öka träningen med 1000%, förbjuda sig massa livsmedel som kroppen snart kommer att crava och på det hela såklart plugga mer, städa oftare, bli en bättre vän, fota mer och ta en kurs i matlagning.
Försök hitta en livsstil som får dig att må bra och bli inte arg på dig själv när du inte kan hålla dina hårda nyårslöften. Du är långt ifrån ensam om att redan ha brutit dem. Jag tänker må bra i år. Jag tänker äta god och bra mat, jag tänker njuta av godis eller vad jag nu blir sugen på, när jag känner för det. Jag kommer att träna sådant jag tycker är kul. Jag kommer att fokusera på att må bra. Det hoppas jag att ni också ska göra. Så länge äter jag en kaka om dagen, för att väga upp för alla de som inte längre får :'D Gott nytt år!
tvåtusentolv
Bakgrunden är lånad härifrån. Jag har vänt upp & ner på bilden och gjort texten enligt denna tutorial. På söndag kommer jag & Jonna att publicera några bilder med temat jul på våra bloggar. Vill ni att eran bild är med så mailar ni den till mig på madeinjapan@live.se. Vilket som, GOTT NYTT ÅR (en dag i förskott) fina ni. Vi hörs nästa år ♡
taco-night
Karln & hans vänner har startat en fantastiskt tradition som går ut på att de äter tacos tillsammans en gång i veckan. HURRA för mig som är så less på tacos att jag hellre fastar. Hur är det möjligt att det ändå trillar in gulliga sms då och då, där karln hoppas på tacos till middag? Hatar att jag tycker om honom för mycket för att kunna säga nej.
jag glömmer aldrig dig
Idag saknar jag min mamma. Jag saknar henne varje dag, men oftast så blir jag bara glad av att tänka på henne. Idag hugger det istället till i hjärtat och jag försöker envist att hålla tillbaka tårarna. Jag tror inte på gud eller på ett liv efter döden. Jag önskar att jag gjorde det, att alla underbara människor som lämnat oss nu är tillsammans. Jag är glad för att mamma inte längre har ont, men just nu är det flera personer som hade behövt ha henne här. Världen hade varit lite finare, om hon fått stanna kvar.
för kärlekens skull
När jag var tolv år och mamma dog så fanns det en människa som förstod mig mer än någon annan. En människa som betydde precis allt. Fruktansvärda saker hände, men vi pratade, skrattade och kramade oss igenom det. Idag önskar jag att jag var hos dig och kunde ge dig den längsta kramen någonsin. Ännu en fantastisk människa har förlorat kampen mot cancer. Jag tänker på din fina papps och jag tänker jag på dig. Jag älskar dig, alltid.
ikväll tänder jag ljus och tänker på alla de fina som inte längre är här
11/11/11 kl:11.11
för 15 månader sedan
Så tog jag dessa bilder. Jag gillade bilderna, men framförallt så gillade jag allt de stod för - min fina vän, mitt hem och en stor må-bra-känsla. Den känslan har pirrat runt i min kropp idag igen och det känns himla fint.
en kamera jag helst inte vill träffa
Jag var hög på socker när jag skrev tips-inlägget igår. Händerna skakade och huvudet kändes skumt. Imorgon är dagen D, då en läkare ska trycka upp en kamera i baken på mig. Därför får jag inte äta något, enbart dricka klara drycker som juice, saft, läsk, te, kaffe, fruktsoppa utan fruktkött osv. I eftermiddag ska jag få i mig 4 liter laxermedel som ska smaka saltvatten. Livet är väl för härligt!
ge mig ett slut på allt det här, tack
bantningspiller
Det är sällan jag tar upp allvarliga saker i bloggen. Inte för att jag inte tänker på dom, men för att bloggläsare sällan läser ordentligt och väldigt lätt missuppfattar allt man skriver. Sen finns det många som skriver och uttrycker sig tusen gånger bättre än mig, därför väljer jag oftast att hålla tyst, men inte den här gången.
För det första, reductil är inte ett godkänt läkemedel i Sverige av en enkel anledning, biverkningarna är alldeles för allvarliga och alldeles för vanliga. Människor har dött av att äta reductil, även under kontinuerlig kontroll av läkare. Reductil var till för de som lider av fetma (BMI över 30), alternativt är överviktiga + ytterligare riskfaktorer som tex. diabeter eller höga blodfetter. Det var inte till för normalviktiga personer som drömmar om att se ut som Victoria Beckham.
En av er nämnde en annan drog, som inte är eller har varit laglig i Sverige. Det är en drog som vissa bloggare sägs ha använt, en drog som är nära släkting till amfetamin och har livsfarliga biverkningar. Hjärtstopp & hjärtflimmer är några trevliga exempel på vad man kan få på köpet när man knaprar dessa. Alla dessa "mediciner" köps dessutom över internet, eftersom INGEN läkare i detta land skulle skriva ut dom. Har man tur så får man sockerpiller och betalar tusentals kronor för just ingenting, men egentligen har du ingen aning vad för skit du stoppar i dig eller om du kommer att vakna upp imorgon.
Bara de fysiska anledningarna borde vara tillräckliga för att aldrig någonsin stoppa något sådant i sin mun, men räcker inte de för er, så tänk på de psykiska. Tabletterna ger ofta ångest, sömnproblem och leder alldeles för ofta till depression.
Det är inte tabletterna i sig som gör att man går ner i vikt, de hjälper enbart till att minska hungern. Detta gör att man äter ofta äter mindre och därför går ner i vikt. Vill man gå ner i vikt, kan man alltså precis lika gärna göra det utan att äta dessa tabletter. Dock tror jag att 99% av er inte behöver gå ner i vikt och istället borde satsa på att leva ett liv som får er att må bra, med god mat och motion som ni tycker är kul.
Det är så fruktansvärt oansvarigt av bloggarna att skriva som de gör. SNÄLLA, lova mig att aldrig testa sådan skit. Ni förtjänar så himla mycket mer.
Jag har fått tre mail inom loppet av några dagar med tjejer som frågar mig om jag, "som läkarstudent", vet vart man kan få tag på bantningspiller som reductil eller egentligen vad som helst, bara det fungerar. De har läst om storbloggare som gått ner i vikt med hjälp av dessa och nu vill de också prova.
För det första, reductil är inte ett godkänt läkemedel i Sverige av en enkel anledning, biverkningarna är alldeles för allvarliga och alldeles för vanliga. Människor har dött av att äta reductil, även under kontinuerlig kontroll av läkare. Reductil var till för de som lider av fetma (BMI över 30), alternativt är överviktiga + ytterligare riskfaktorer som tex. diabeter eller höga blodfetter. Det var inte till för normalviktiga personer som drömmar om att se ut som Victoria Beckham.
En av er nämnde en annan drog, som inte är eller har varit laglig i Sverige. Det är en drog som vissa bloggare sägs ha använt, en drog som är nära släkting till amfetamin och har livsfarliga biverkningar. Hjärtstopp & hjärtflimmer är några trevliga exempel på vad man kan få på köpet när man knaprar dessa. Alla dessa "mediciner" köps dessutom över internet, eftersom INGEN läkare i detta land skulle skriva ut dom. Har man tur så får man sockerpiller och betalar tusentals kronor för just ingenting, men egentligen har du ingen aning vad för skit du stoppar i dig eller om du kommer att vakna upp imorgon.
Bara de fysiska anledningarna borde vara tillräckliga för att aldrig någonsin stoppa något sådant i sin mun, men räcker inte de för er, så tänk på de psykiska. Tabletterna ger ofta ångest, sömnproblem och leder alldeles för ofta till depression.
Det är inte tabletterna i sig som gör att man går ner i vikt, de hjälper enbart till att minska hungern. Detta gör att man äter ofta äter mindre och därför går ner i vikt. Vill man gå ner i vikt, kan man alltså precis lika gärna göra det utan att äta dessa tabletter. Dock tror jag att 99% av er inte behöver gå ner i vikt och istället borde satsa på att leva ett liv som får er att må bra, med god mat och motion som ni tycker är kul.
Det är så fruktansvärt oansvarigt av bloggarna att skriva som de gör. SNÄLLA, lova mig att aldrig testa sådan skit. Ni förtjänar så himla mycket mer.
Världens bästa tavla, på fysiocenter i Falun
Jag gillar höst & vinter
Jag tycker om den svala, friska luften och jag tycker att det är mysigt att tända ljus redan på eftermiddagen när det är mörkt. Vad jag däremot inte gillar är att lagom tills att min fotoinspirationen kommit, så är det kolsvart i hela lägenheten. Jag vill ha en lägenhet med ljus inbyggt i väggar och tak. Ett mjukt, vitt, ljus som lyser jämnt från alla håll. Man trycker på en knapp och tjoff, perfekt ljus för fotografering!
Den näst sista månaden
Jag har nog helt levt i förnekelse och låtsas att det inte redan är November. Herregud, jag måste vara riktigt gammal, tiden går så himla snabbt. Nu ska jag ta mig i kragen och fota lite bilder som behövs till de där tips-inläggen som jag lovat er. Hoppas ni sovit gott. God morgon!
Tysta leken
Jahaaaa, det är alltså det vi leker här i bloggen. Tyckte väl att det var lite tyst :'D Har läst i flera andras bloggar att de håller på med samma sak. När jag var liten så hatade jag tysta leken och åkte alltid ur först. Jag har blivit bättre på att hålla tyst de senaste åren, så det här kan bli spännande. Må bäste man/kvinna/bloggare/läsare vinna!
as audrey said
♡
Jag vet inte hur många gånger de senaste två veckorna som jag har tagit upp telefonen för att slå ditt nummer, för att sedan hejda mig när jag kommer på att du aldrig mer kommer att svara. Det känns som ett knivhugg i hjärtat varenda gång. Idag var begravning och det gick bra. Jag måste sett dum ut, för mitt i allt det sorgliga så dyker alltid något knäppt minne upp och jag kan inte hålla mig från att le. Det finns inget eller ingen jag skrytit så mycket om som dig. Jag är så förbaskat stolt över dig. Tack för allt du gjort.
