För er som tycker att det är fantastiskt tråkig att läsa om Vansbrosimningen så är det bara att kika bort. Här kommer en längre version av gårdagen för den/de som är intresserade och framförallt, för mig själv att kika tillbaka på längre fram :}
Annas karl var som vanligt chaufför och coach. Bilresan till Vansbro blev rätt lång och vi fick uppdateringar från Emma som simmat året innan, men också nu på förmiddagen, att det var kallt, långt och tungsimmat. Jag hade tänkt simma utan dräkt, men en kall Emma med blå händer, fötter och läppar lånade ut sin till mig. Visserligen var den kall och blöt att ta sig på, men jag tror att den blev min räddning. Tack babe

Vi hämtade ut våra startnummer, mössor osv. och traskade iväg till start. När vi såg alla, framförallt män, i avancerade dräkter och vältränade kroppar så började vi som vanligt fundera på vad sjutton vi gett oss in på. Ingen av oss har någonsin gått på simning, vi kan inte crawla och har knappt tagit några simtag alls sen förra sommaren. Bara att få på sig mössan var träning nog :'}
Nervösa och påklädda inför starten. Jag ser dopad ut, men det var snarare Anna som var det. Hon hade råkat på en riktig förkylning, så bara att hon tog sig i mål var en grym prestation. Hon är verkligen en inspiration. Vacker som få dessutom!
Uppvärmning!
5 minuter innan vår start började folk ta sig i vattnet. Vi drog ut på kyl-chocken och väntade tills någon minut innan. Starten börjar i vattnet och när ett band längst fram vid bron lyfts upp, då får man börja simma.
Första delen var det brett och medströms. Efter kurvan längst fram blev det direkt mycket kallare och istället motströms. Området blev smalare och även om man fick en del sparkar på sig redan i början av loppet, så var det framförallt här man fick stryk.
Här har vi min fantastiska vän på upploppet. Det var mycket trängre när jag kom in, ett rejält gäng med sparkar utdelades och några fula ord hit och dit. Imorse när jag vaknade kunde man se spår från de andra simmarna. Jag fick en hel del blåmärken som souvenirer, men nu när irritationen lagt sig så är det bara kul.
3km senare, nöjda och lyckliga! Vi hade sagt som mål att komma in under 2 timmar, jag hoppades på att komma in under 1,5 timma, fast gärna ännu bättre. Jag kom i mål på en timma och åtta minuter. Jag är väldigt nöjd med min tid, men jag är lite besviken på att jag kom i mål helt fräsch och pigg. Jag hade velat ge så mycket mer!
Jag var för feg i början och för rädd för att energin inte skulle räcka till att simma motströms. Självförtroendet är inte på topp efter 7 månaders träningsuppehåll, så jag underskattade nog mig själv. När jag väl kom till den del som var motströms och insåg att jag kunde ge så mycket mer, då var det så trångt att vi kravlade på varandra och de simmare som man kom ifatt från tidigare startgrupper låg som stoppklossar. Ny taktik till nästa gång och då ska tiden putsas :'}
Tack min älskade vän för en underbar dag!